Detta hus i Monte-Carlo räddade Monaco från konkurs

Mycket folk en sommarlördag i Monte-Carlo. Drottningpalmerna är relativt nya, när jag ser på äldre foton i mitt fotoarkiv så var det istället Washingtonia robusta på samma plats.

Idag står Monaco och Monte-Carlo högt upp på många förstagångsbesökares lista. Det märks inte minst om man åker tåg längs kusten på sommaren. Tågen packas överfulla och lite till på alla stationer. Det kan ibland ta ett bra tag att komma iväg när tåget är så fullt att det inte går att få igen dörrarna. Så når tåget Monaco och töms nästan helt.

En lördag i somras klev jag av och följde strömmen. Det är ändå rätt fascinerande att ta en promenad i detta lilla rike och tänka att en gång var hela Monaco nära ruinens brant. Det räddades från konkurs av spel och dobbel. Det första versionen var ingen succé men så togs det över av en entreprenör.

Frank Hellner ger en bild av Monte-Carlo för hundra år sedan

I början kom alla gäster med båt och huset öppnades upp först när det kom kunder. Det lärde jag mig förra sommaren när jag läste en bok som målar upp hur Monte-Carlo var för ett sekel sedan. Det var verkligen en kontrast jämfört med idag. Jag skrev en artikel om det på min reseblogg. Från hasardspelare i Monte-Carlo till kärlek i Antibes.

(Att jag undviker skriva ut namnet på huset beror på att jag inte vill att detta ser ut att vara ett smygsponsrat inlägg som handlar om en typ av verksamhet som jag tar avstånd från. Jag är bara intresserad av dess historiska effekt).

Hundra år sedan Rainier III föddes

När jag var där firades hundraårsjubileet av byggprisen Rainier III. Det är han som står för mycket av det utseende som landat har idag. Det är han som sett till att förpassa järnväg och vägar till tunnlar. Är man ett pluttlitet land gäller det att utnyttja ytan.

Han han gjorde också det PR-mässigt smarta draget att gifta sig med en Hollywoodprinsessa Grace Kelly. Det är fortfarande busslaster med folk som besöker hennes grav i katedralen.

Lokaltrafik i Monaco

Även om Monaco är ett litet land blir det avstånd, särskilt om man råkar gå lite fel i några trappor. I Monaco kan man vara spontan om det kommer en buss och man råkar vara trött i fötterna. Det går att langa fram ett €2-mynt till chauffören. Det ska även gå att betala med telefonapp men det kräver att man är uppkopplad till 4G/5G-nätet och det är man ju inte. Istället stänger man av mobildata när man närmar sig Monaco för annars väntar en dyr överraskning då Monaco inte ingår i den fria roamingen.

Sedan är frågan om man verkligen ska åka lokalbuss i Monaco, jag gjorde det i helgen men nästa gång blir det antingen cykel, lilla tåget eller hop on hop off-buss som tar en runt till de traditionella sevärdheterna. Jag tänkte att Monaco är litet så jag kan gå. Men just för att Monaco är så litet så är det fullt med med trappor, tunnlar, rulltrappor och hissar som går mellan olika halvplan. Jag lyckades mest hela tiden hamna ett halv plan fel, i trappa som inte gick någonstans eller åt fel håll. Jag trodde att jag lite snabbt skulle kunna fixa lite foton till arkivet ifall jag kommer på att jag behöver någon till den boktrio jag jobbar med just nu. Det blev en mycket längre promenad än jag hade tänkt mig. Men en sak ska sägas om Monaco, de kan det här med fräscha toaletter. De är gratis och de är överallt. Så de behöver man inte leta efter.

Författaren Kristina Svensson framför det berömda oceanografiska museet i Monaco.

(Ovanstående har tidigare publicerats i sociala medier men placeras även här.)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Rulla till toppen