Mysiga vinbarer mellan Lympia och Garibaldi i Nice

En av mina tidigare kollegor har näsa för trevliga vinbarer. Hon hävdar i och för sig att det är jag som är vinexperten av oss, och det brukar visserligen vara jag som väljer vinerna. Men tillsammans brukar vi alltid hamna på just vinbarer.

När vi för rätt många år sedan båda jobbade vid Odenplan i Stockholm i samma kontor, men hos olika arbetsgivare, hamnade vi på Combo efter jobbet ibland. Och för två veckor sedan när vi var kollegor på Näringslivets hus på Storgatan provade vi igenom vinerna på Dagmar vid Östermalmstorg och sedan blev det varsitt glas på Bistro Arsenalen på Arsenalgatan. Däremellan har vi testat igenom Pintxtos i Bilbao och överdoserat Merlotviner i Schweiz.

Vinbar är perfekt för ett glas vin efter jobbet

Det jag gillar med vinbarer är att det passar så bra att slinka in på en bar, beställa in ett glas vin och först därefter ta en titt på matmenyn. Finns det något som lockar, då kan man beställa det, annars kan man gå vidare när man druckit upp. På vinbarer finns det dessutom ofta trevliga smårätter som man kan dela medan man mediterar över segdragna möten, konstiga chefer eller andra teman som kan dyka upp efter en arbetsdag.

I fredags möttes vi i Nice. Nu är vi ex-kollegor. Hon kom från Teamsmöte, jag från skriva-jobb-ansökan (till en av hennes tidigare arbetsplatser faktiskt) så det var praktiskt taget en after work.

Började på populära Rouge

Vi tog spårvagnen till hamnen och gick lite snett uppåt till populära Rouge. De hade en flera sidor lång meny med upplägget att alla vinflaskor under €50 kunde man få per glas för flaskans pris delat med 4. Det lät ju käckt, tills jag började bläddra och det visade sig att i princip alla flaskor var dyrare än €50.

Sedan dök servitören upp och berättade glatt att i princip ingenting på listan stämde i alla fall. Men vi fick två glas vin, ett GSM-vin från trakten av Lorgues och en Cabernet Franc från okänd del av Frankrike. Intrycket var att han var lite för stressad för att ta in att för mig är lokalt vin och Côte de Provence inte samma sak. Vi beställde in lite olika smårätter. Tre var helt ok och en var kanongod. Denna:

Vinbarer i massor mellan hamnen och Place Garibaldi

Därefter blev vi lite rastlösa och bestämde oss för att strosa vidare. Vi valde Rue Catherine Ségurane, vägen nedanför slottskullen. Oj vilken skillnad det är att gå där kvällstid jämfört med dagtid. Nu var det den ena uteserveringen efter den andra med ett kvällsöppet galleri insprängt i smeten. På uteserveringarna var det tydligt att det är fler än Lena och jag som favoriserar just vinbarer.

Knôkfullt på Rue Bonaparte

Vi svängde sedan ner på Rue Bonaparte. Den här gatan är något av en symbol för hur det här området har förändrats. För tolv-tretton år sedan var det en ganska sliten gata med udda butiker. Den där typen som behöver billiga hyror för att överleva. Men så började barer och caféer flytta hit. För tio år sedan var detta ”den nya trendgatan”.

Nu är det en gågata där det verkligen är mycket folk. Det nytrendiga området har brett ut sig till gatorna runt omkring. I turistkretsar kallas de för Nice Marais eller Garibaldi District men Le quartier du Port är nog mer korrekt.

PinPin överraskade med kul kombinationer

Vi strosade raskt Rue Bonaparte framåt och svängde sedan av på Rue Martin Seytour. På nr 2 hittade vi PinPin. De lider nog av att motsatta sidan av gatan är rätt trist just här för de hade betydligt färre kunder än de förtjänade, trots sitt centrala läge. Vi tyckte att det såg trevligt ut och slog oss därför ner. Här fick vi omedelbar service. En karaff vatten dök upp och här var det dessutom dukat med assietter vilket underlättade när man ska dela på smårätter.

Vi beställde in ett par rätter som lät roliga. Det råkade vara två grönsaksrätter. Den ena hette Haricort Verts Pêches, Amandes et Amaretto och var en rolig kombination av stekta haricort verts med skivade persikor och mandlar. Både gott och annorlunda. Den andra rätten minns jag inte namnet på men det var något med sotade tomater.

Jag pratade lite med en av de anställda efteråt som bekräftade att de vill göra lite oväntade saker med vanliga råvaror. En eloge för det och nu hoppas jag fler besöker dem.

Place Garibaldi

Vi avrundade med att gå till Place Garibaldi och sätta oss på spårvagnen igen. Att spårvagnsnätet byggdes ut hit har verkligen gett området runt torget ett lyft.