Historien om hur Cannes upptäcktes av besökare går så här. Lord Brougham, en tidigare brittisk lordkansler och van vid att få sin vilja igenom, nekades inträde i Nice (som då tillhörde Sardinien). Motiveringen var att det härjade en koleraepidemi i Frankrike. Han tvingades vända i jakt på natthärbärge. I Antibes hittade hans följe inget som föll dem i smaken. Men det gjorde de i Cannes. Lorden blev så förtjust i den pittoreska fiskebyn att han köpte en bit land och lät bygga en villa i herrgårdsstorlek som han döpte till Château Eleanore efter sin dotter. Han stannade i 34 vintrar.
Brougham fick många efterföljare och Cannes blev känt för sina brittiska villor och välputsade gräsmattor. Senare blev Cannes synonymt med filmfestivalen. Strövar man runt i de centrala kvarteren kan man se spår av båda epokerna. Många av de brittiska villorna är numera ombyggda till kontor eller lägenheter. Här och var finns stora väggmålningar med filmtema. Brougham står staty på torget ovanför hamnen. Allt detta är trevligt att strosa runt i men som kontrast går jag gärna upp på kullen.
Den medeltida Le Suquet
Det är nämligen som att byta värld att traska upp på Le Suquet. Vips hamnar jag i en medeltida by, ungefär som gamla Antibes eller alla söta bergsbyar. Det är smala krokiga gränder som leder lite varstans. De kantas av pastellfärgade hus och mellan dem finns små lustiga torg. Såklart finns det också caféer och småbutiker. Det är i en gränd här jag fotat två katter sittande i ett fönster, en bild som jag tror hamnat i två eller tre böcker. Högst upp finns kyrka och slott med museum.
Fler tips från Cannes
Cannes är faktiskt ännu äldre än medeltida. Romarna kallade Cannes för Canoïs men det är en annan historia. Jag är inte särskilt ofta i Cannes i förhållande till hur nära det faktiskt ligger Antibes. Men kanske provar jag någon av restaurangerna som Holiday Cannes tipsar om nästa gång. Det är en svensk webbsajt med tips på shoppning, restauranger och hotell i just Cannes.