Palmer hör till de växter jag verkligen förknippade med Rivieran innan jag kom hit första gången. De är fortfarande en favorit. Några palmblad sätter piff på alla foton. Jag är inte ensam om att gilla palmer eller förknippa dem med Rivieran. Det finaste priset på filmfestivalen i Cannes heter som bekant guldpalmen.
Nu när jag tagit en närmare titt på Rivierans flora har jag insett att det finns flera sorters palmer. Kanariepalm och dess nära släkting dadelpalm har det klassiska palmutseendet med långa palmblad i en krona. De är lite svåra att separera tycker jag men det är någon av dem som syns på bilden ovan.
Palmer i Monaco
Det finns en palm med liknande blad men ett mer graciöst utseende, det är drottningpalm. Den syntes på en bild från Monaco jag tog i somras. En detalj som jag tycker är intressant är att när jag ser på äldre bilder från samma plats är det andra palmer. Drottningpalmen blir alltså vanligare tillsammans med en annan hög palm med blad i en krona men där bladen är solfjäderformade. Den har jag hittat lite olika svenska namn på så den fick i boken Ett år runt Antibes gå under sitt vetenskapliga Washingtonia robusta.
Rivierans palmer är nästan alla inplanterade
De allra flesta av Rivierans palmer är inplanterade, de flesta är jämnåriga med att turismen sköt fart. Men det finns en som är inhemsk och växer vild. Det är europeisk dvärgpalm. Den är som namnet antyder lägre men kan bli drygt manshög. När jag väl lärt känna den ser jag den lite varstans.
Faktiskt ser jag numera ännu fler palmer än jag gjorde innan jag lärde mig att det finns många sorter. Det är en effekt av att skriva böcker och grotta ner mig i olika ämnen. Boken är på väg från tryckeriet nu och jag tar emot förbeställningar på signerade exemplar i några dagar till.